Appreciation, please!

Jag varnar redan nu, detta är ett klagoinlägg… Det är sällan jag gör det, men ja… Haha, känns som att jag blivit överkörd utav en ångvält.

Jag vet inte om det är för att jag känner mig slutkörd och jobbar arslet av mig som jag känner mig så här ikväll, men känner att jag måste få skriva av mig lite. Ni vet den där känslan när man bara ger, ger och ger utan att få någonting tillbaka? Well, den känslan slog mig som en kanonkula tidigare ikväll. Jag jobbar nästan 100% inom kommunen, jag jobbar 110% med projektet i Uganda ( vilket jag älskar) och jag börjar plugga igen efter jul och nyår. Allt detta älskar jag, jag trivs med jobbet, jag älskar projektet och barnen och jag ser framemot att börja plugga igen. Men! Ibland önskar jag att jag fick höra, you’re doing a great job Olga, hur är det Olga, går det bra med *****?… Ja, något sånt. Det låter så töntigt, och jag känner mig töntig, haha.  Jag vet att vad som sagt ikväll inte var illa ment eller så, antagligen var det bara ett skämt. Men, a little appreciation tack!

Åh, det här inlägget doesn’t make sense och jag känner att mitt svenska ordförråd sviker mig ikväll. Men jag vill bara känna att någon uppskattar mig, märker att jag jobbar och anstränger mig… Och bara, jag vet inte… Fan, vilket patetiskt inlägg… Jag ska sluta skriva om det.

I alla fall, helgen kommer gå snabbt förbi, jag åkte på två pass lör och söndag. Det har även blivit dags att påbörja planeringen utav nästa Musik för Ugandas Barn… Så jag ska sitta på mina raster och på kvällarna och försöka komma på tema osv, och hur många band det ska vara det här året osv… Allt ska planeras. Men det är roligt! Men får se när resan ner bli nästa gång, om det blir i augusti eller i oktober. Det beror på! Blir det i oktober blir Musik för Ugandas barn i augusti, och åker vi i augusti får det bli i maj. Men det visar sig!

I förrgår åkte jag och pappa Per och köpte en julklapp till min lilla Silvia. Den kommer komma fram när hon börjar skolan igen 26 januari. Min älskade lilla flicka som jag saknar dig. Tänk att det högst är 10 månader innan jag får krama på henne igen. Men även om väntan är lång så är det värt det, bara jag får hålla om henne igen. Igår efter jobbet, tog jag och mamma OLYMPUS DIGITAL CAMERAen fika på stan och gick in på Lindex och akademibokhandeln och kikade lite. Tänk att det snart är jul! Det har gått så snabbt. Jag hoppas att det går lika snabbt tills nästa resa, haha. Nu ska jag ta och dricka upp mitt te och se om jag kanske kan somna eller om jag ska försöka hitta en planering för skolan och småbörja läsa.

Godnatt ! Peace out och ta hand om er själva och världen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s