Rekord!

Woohoo, rekord! Jag fick vara frisk i lite över en månad! Nu ligger jag i sängen med feber och migrän och hostar som en gammal man. Men vad gör det om 100 år? Hur som helst så har den här veckan varit bra! På alla fronter måste jag säga. För det första går projektet jättebra och vi har fått en bit mark från Notre Dame High School, skolan våra äldsta barn går på. Det är ofattbart hur lycklig jag är över framgången i projektet. I maj ska vi ha en ny Musik För Ugandas Barn ”gala” och det ska bli sååå kul! Hoppas vi kan slå vårat rekord från oktobers event! Så det längtar jag efter, väldigt mycket.

Idag blir det till att bara ta det lugnt, ska värma lite soppa från igår för att få någon ordning på halsen och bara vila. Jag ska inte träna eller något sånt, även om jag verkligen vill… Måste bli feberfri iaf. Trök! Aja, hur som haver så är det en fin dag ute och det är skönt att kunna ta det lugnt utan massor med stress. Försöka få lite jobb gjort också, eller jag ska få det gjort. Men först en kopp te och en film.

Peace out!

The Mirembe Children’s Project

Måste erkänna att motivationen har varit låg de senaste veckorna. Trasig dator, och med allt som kommer med det… Efter i arbetet. Men efter att jag fått prata ut med Christopher idag så känns det faktiskt bättre och jag är redo att sätta igång igen, ännu mer än innan jul och trasig dator. Om ett X-antal dagar åker Johannes och Ella ner och jag får se bilder på mina underbara barn igen och när CHristopher öppnar presenterna jag skickat med. Det ska bli så roligt att se! Jag saknar allihopa så att det känns som att jag gå sönder, minst en gång om dagen. Att få se Silvia öppna sina paket kommer antagligen få mig att gråta, skratta och vilja råna första bästa bank så jag kan åka ner och krama henne på en gång. Men, ja. I höst är det dags igen, jag måste bara ha tålamod.

 

ImageImageImageImageImageImageImageImageImageImage

I’m The Hero of This Story

Träningsvärken i benen känns som knivar som skär i musklerna, men det är samtidigt väldigt skönt. Jag börjar känna mig som människa igen efter nattens nattpass och jobbet ringde precis och jag blev bokad på tre nattpass till… Puh! Men det är roligt samtidigt! Det är jätteroligt!

Men åter till idag, jag är hos mor min, ska diska upp packa mina saker och gå hemåt med UbbeDubbe the Dog. Han är här när jag jobbar natt då jobbet ligger precis bredvid mammas hus. När jag kommer hem har jag planer på att storstäda och fixa så att jag kan komma hem på fredag och känns lugn. Funderar även på att möblera om, ännu en gång. Men vet inte, är ändå nöjd med hur det ser ut. Det är bara smådetaljer som stör mig, lätt åtgärdat I guess. Sen blir det också den dagliga långpromenaden, såklart. Det känns så annorlunda den här gången med viktminskningen. Det är inte samma stress eller press… Vilket är konstigt eftersom jag är så öppen om det. Kanske är det för att jag nu känner att jag inte är lika stor som förra året och jag tycker det är roligt att gå ut och gå, jogga och träna nu. Det är lättare att röra mig, jag vet att det går och jag känner av denna extrema träningsvärk. Som jag faktiskt inte fick förra gången jag bestämde mig för att gå ner. Jag antar att det mer blev att jag åt mindre men tränade inte på samma sätt som jag göra nu. Nu äter jag bättre och går ut omkring 1 mil per dag och tränar armar och ben. Think that’s it. Sen mår man ju bättre när man tränar. That’s a fact.

Nu sitter jag här med Regina Spektor i hörlurarna, te i koppen och laddar för att diska upp disken och städa lite åt mamma. Det är liksom en bra dag, det var en skön känsla när jag kom hem imorse och visste att nu är majoriteten av Sveriges befolkning på väg till jobb och skola medan jag får gå hem och sova några timmar för att sedan ha hela dagen på mig att bara chilla och ta det lugnt.

Åh helt random… Jag älskar texten i Regina’s låt Hero – ” I’m the hero of this story, I don’t need to be saved” Den textraden har följt med mig sedan jag hörde låten för första gången. Jag kände exakt så när jag mådde som värsta i mina yngre dar ( som om jag är gammal nu då ). För mig betydde det, eller kanske betyder, att man ska få vara sig själv. Man får vara trasig och ledsen, arg och rädd, det är okej. Att man inte alltid behöver någon som tror sig veta bättre och bestämmer att det är så det ska göras. Att man klarar sig utan att någon leker hjälte och tvingar på en förändringar som man inte är redo för. Men det är bara min teori.

Det här blev långt, väldigt långt. Jag ska ta och diska nu, så jag kommer hem någon gång.

Peace out ! Be proud of who you are 🙂

Image

Har precis tränat armar och ben och I’m over it! Totalt slut, men det känns så skönt! Nu blir det duschen och lite chill i soffan med världens bästa hund och sen förbereda mig för en natt på jobbet. Blir nog en promenad innan också, men det är så satans kallt.

 Oh well, see ya’ll later! Peace out