I’m The Hero of This Story

Träningsvärken i benen känns som knivar som skär i musklerna, men det är samtidigt väldigt skönt. Jag börjar känna mig som människa igen efter nattens nattpass och jobbet ringde precis och jag blev bokad på tre nattpass till… Puh! Men det är roligt samtidigt! Det är jätteroligt!

Men åter till idag, jag är hos mor min, ska diska upp packa mina saker och gå hemåt med UbbeDubbe the Dog. Han är här när jag jobbar natt då jobbet ligger precis bredvid mammas hus. När jag kommer hem har jag planer på att storstäda och fixa så att jag kan komma hem på fredag och känns lugn. Funderar även på att möblera om, ännu en gång. Men vet inte, är ändå nöjd med hur det ser ut. Det är bara smådetaljer som stör mig, lätt åtgärdat I guess. Sen blir det också den dagliga långpromenaden, såklart. Det känns så annorlunda den här gången med viktminskningen. Det är inte samma stress eller press… Vilket är konstigt eftersom jag är så öppen om det. Kanske är det för att jag nu känner att jag inte är lika stor som förra året och jag tycker det är roligt att gå ut och gå, jogga och träna nu. Det är lättare att röra mig, jag vet att det går och jag känner av denna extrema träningsvärk. Som jag faktiskt inte fick förra gången jag bestämde mig för att gå ner. Jag antar att det mer blev att jag åt mindre men tränade inte på samma sätt som jag göra nu. Nu äter jag bättre och går ut omkring 1 mil per dag och tränar armar och ben. Think that’s it. Sen mår man ju bättre när man tränar. That’s a fact.

Nu sitter jag här med Regina Spektor i hörlurarna, te i koppen och laddar för att diska upp disken och städa lite åt mamma. Det är liksom en bra dag, det var en skön känsla när jag kom hem imorse och visste att nu är majoriteten av Sveriges befolkning på väg till jobb och skola medan jag får gå hem och sova några timmar för att sedan ha hela dagen på mig att bara chilla och ta det lugnt.

Åh helt random… Jag älskar texten i Regina’s låt Hero – ” I’m the hero of this story, I don’t need to be saved” Den textraden har följt med mig sedan jag hörde låten för första gången. Jag kände exakt så när jag mådde som värsta i mina yngre dar ( som om jag är gammal nu då ). För mig betydde det, eller kanske betyder, att man ska få vara sig själv. Man får vara trasig och ledsen, arg och rädd, det är okej. Att man inte alltid behöver någon som tror sig veta bättre och bestämmer att det är så det ska göras. Att man klarar sig utan att någon leker hjälte och tvingar på en förändringar som man inte är redo för. Men det är bara min teori.

Det här blev långt, väldigt långt. Jag ska ta och diska nu, så jag kommer hem någon gång.

Peace out ! Be proud of who you are 🙂

Image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s