Klockan är snart midnatt och jag är megatrött, men är inte riktigt redo för att sova än. Ska sätta mig vid photoshop och redigera lite bilder och sedan knäppa på en film för att se om jag kan få någon ro i kroppen.

Jobbade några timmar idag på mitt på dagen, innan jag gick till jobbet tog jag och Ruben en rask promenad till ”mormor”. Efter jobbet gick jag till IKEA för att kika på gardiner, men de gardinerna jag ville ha var tyvärr slut. Så kom därifrån med fyra matlådor och dlmått. Sprang även in på Coop för att handla lite varor jag glömde handla igår. Sen gick jag och hämtade Ruben hos mor och vi gick hemåt i regnet. Sedan Ruben ändrat mat till färskmat så har han inte bara gått upp i vikt utan han har också blivit frisk. Han kräks inte länger, han har inga hemska blodblandade diarréer och han är pigg. Maten han äter heter ”VOM og hundemat”, han älskar det. Det är dock inte så trevligt att skära i och lägga ut. Luktar illa och är blodigt, men han är frisk igen och det är det som är huvudsaken. Kommer aldrig mer gå tillbaka till torrfoder. Alla hundägare borde ge sin hund chansen att äta färskfoder!

Hur som haver, photoshop och film var det. Godnatt

 

Peace out

Annonser

Övertrött, Uganda och synagogan i Stockholm

Jag borde sova… Istället ligger jag och lyssnar på D’isneymusik och försöker komma på ett bra blogginlägg… Det går sådär. Dagen har varit lugn, jag har känt mig febrig och storhandlat. Fasiken vad skönt det var att storhandla! Frysen och kylen fylld, bara vegetarisk, nyttigt och god mat. Tycker att jag äter så mycket kött på jobbet så äter helt vegetariskt hemma.

Vad är nytt? Well, jag har fått ett nytt, till jobb. Jag är jätteglad och börjar nog nästa vecka. Det är lite osäkert när jag får gå intro, men inom snar framtid! Det är ett jobb vill ha och känner att jag passar att jobba med. Jag kommer dessutom få ordentligt med lön, och det är det bästa, haha. En annan nyhet är att jag ska ta upp fotograferingen igen. Saknar det och vill satsa på att få fler bilder publicerade i tidningar. Men kommer nog fokusera på Uganda och människor den här gången. Inget jag inte är intresserad i, som sport, haha. Även om det var roligt att få bilderna publicerade i tidning, så var det inte jag och då kände jag mig inte riktigt nöjd. Sen är det väl inte så mycket nytt… Jo, jag var och beställde nya tapeter och färg till lägenheten igår. Ska jag bo här så ska jag trivas och det är så mycket hål i väggarna att jag tror att förra hyresgästen hade någon fetisch på hål i väggarna. Det kommer bli ljust och fint i lägenheten.

Jag försöker verkligen att inte börja sjunga med i låtarna. Tänk vad D’isney har varit med i min uppväxt… Så många minnen när jag tänker tillbaka. Fast nu är det låten från ‘Tangled’ och den är ju inte direkt gammal. Nu tappade jag tråden. Men iaf, ja, D’isney äger, haha. Kommer nog sitta som 80-åring och sjunga ‘Colors of the Wind’, ganska så säker på det. Det är verkligen skillnad på blogginläggen skrivna när jag fått gott om sömn och inte är övertrött, detta inlägg vet jag inte om jag förstår själv.

Jag funderar att åka ner till Stockholm och åka till Synagogan där… För er som inte vet är min ‘opa’ judisk flykting och jag vill så gärna veta mer om judendomen, och framför allt vill jag lära mig Hebreiska och läsa Torah för att förstå mer. Men det får nog bli under sommaren när jag har ett fast schema och vet när jag har tid. Men det ska ske, inom snar framtid. Är väldigt stolt över min släkts bakgrund och jag är stolt över att vara en del jude, en del mapuche, en del vallon, en del spanjor, en del chilenare, en del fransyska och en del belgisk… Ja, jag tror det är allt.

Nästa månad är det dags att boka biljetter till Uganda! Det känns så underbart att jag knappt kan bärga mig, jag vill att det ska ske nu, på en gång. Fast vi åker inte fören i september, men med bokade biljetter känns det mer verkligt att jag åker tillbaka i år.

Nej, nu ska jag sova… Eller redigera bilder, jag vet inte… Sova, jag ska jobba imorgon. Godnatt

 

Peace out

‘Detta bröd av vitt mjöl får mig att känna mig kränkt’… Bla bla bla

Kära inskränkta medborgare!Jag är så trött på rasism och främlingsfientlighet, mer än trött! Jag älskar Sverige, jag tycker om våra seder och traditioner och jag tycker absolut att vi ska sjunga nationalsången när vi vill. Men har ni tänkt på en sak? Det är inte nyanlända som kommer och säger att de känner sig ‘kränkta’ för att vi råkar sjunga vår nationalsång. Jag har inte sett eller hört om en afrikan som går och ställer sig och centrum med en skylt där det står ‘ Hjälp, jag känner mig kränkt över era pepparkakor, de ser ut som mig’. INGEN, eftersom det är helt ologiskt. Jag tror inte heller att en svensk skulle gå och skriva till tidningen om h*n åkte till Gambia och hittade ett vitmjölsbröd där och säga att h’n känner sig ‘kränkt’ för att brödet har samma färg som dennes hud!

Inte heller har jag fått höra av någon av alla ‘invandrare’ jag känner eller har pratat om att de vill ändra våra traditioner, snarare tvärtom, de vill lära sig! Senast idag pratade jag med en från Somalia och h’n frågade om allt möjligt som har med Sverige att göra, h’n var glad att jag förklarade. Inte heller tar dessa människor era jobb, snälla rara människa, hur tänker du? Om du nu lever på soc eller what ever, bor hemma hos mamma, så är det inte Samirs, 20 år, fel. Inte heller är det Rauls, 45 år, fel. Det är ingens fel, ja… Kanske ditt eget, eller soc’s fel, eller livets fel. Men det är inte någon som varit tvungen att fly sitt lands fel, jag lovar.

Dessa människor som flyr sina hem ber inte om det. Jag kan lova dig att de helst av allt skulle vilja bo i sitt land, med sin familj, sitt språk och sin kultur. De har inget annat val. En sak som min pappa lärde mig när jag var lite är att alla människor har samma värde och detta gjorde att han flydde sitt hemland. Han valde det inte själv, han var tvungen. Så innan Du, inskränkta människa,öppnar munnen så tänk lite. Använda hjärnan när du tror på SD’s skitsnack och tror att ‘invandrarna’ kommer ta alla dina jobb, råna dig och våldta dig eller göra dig till muslim. Du är inte mer värd än Mohammed tvärs över gatan. Det är du verkligen inte, ni är värda exakt lika mycket.

Så snälla rara inskränkta människa, skaffa dig ett liv och börja acceptera människor som de är. Oavsett hudfärg, kultur, etnicitet, sexuell läggning och ja… Inse att alla är lika mycket värda.

1 år!

‘Är det inte lite själviskt att öppna ett barnhem i 1Uganda?’ ‘Öppnar man inte något sånt bara för att få andra att tycka man är en bra människa?’ Jag kan inte svara för alla som har öppnat ett barnhem i Uganda, eller någonstans i världen. Men jag kan svara för mig själv!

Startade jag det här för min egna skull? – Nej, absolut inte.

Gör jag det här för att få mig att må bra? – Nej, absolut inte.

Får det mig att må bra? – Ja, något så in i Norden!

Det tog mig två (!!!) år att säga ja till att säga ja till Christopher att göra detta, det om något är själviskt. Då tänkte jag bara på mig själv. Jag tänkte på allt jobb som skulle komma med det, att jag skulle ha så mycket ansvar, att jag skulle behöva spendera pengar på att resa ner ofta osv. Jag var självisk, för jag trodde jag skulle må bättre om jag inte hade ett barnhem i Uganda. När jag väl sa ja, var det för att jag satte mig åt sidan, jag tänkte på barnen jag träffade 2011 och jag tänkte på vilken underbar upplevelse det skulle bli. För precis ett år sedan startade detta projekt, ett år. Det är helt fantastiskt. Det har varit ett år av så… Så mycket nytt.

Det har gett mig en ny syn på kärlek, livet och lycka. Projektet har gett mig mer än vad något annat gjort i mitt liv, och det är en underlig känsla. När så många barn ser mig som en mamma, det går inte att förklara känslan. Det tynger inte att jag har ansvar för 60+ liv. Det tynger inte att jag inte kan åka på semester som jag vill för att alla pengar går till att flyga ner till Uganda. Det gör inget. Det gör inget längre.  Idag, ungefär just nu, så landar två människor i Uganda. Två personer, som kommer åka till projektet och också göra en skillnad. Som också kommer få uppleva lyckan, livet och kärleken. 1 år efter start har vi nu skickat ner två volontärer, det är stort och det gör mig tårögd att jag och Christopher gjort det här. Vi har ett projekt, vi har barn som inte skulle kunna gå ut skolan om det inte var för oss. Det gör mig tårögd att inse hur mycket stöd vi fått av människor som knappt känner mig eller Christopher. TACK TILL ER ALLA!

Jag ser fram emot mååååånga år till med projektet och se dess utveckling. Det är det bästa jag någonsin gjort!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA