Frustration

Pratar hon svenska? – Den första kommentaren jag fick höra när jag började sexan i en ny skola. Där stod jag, 11 år gammal bredvid en blivande klasskamrat. – ‘Ja, det gör hon, hon är svensk’ – ‘Kan hon väl inte vara, se på henne’. Jag stod bredvid, tyst av förundran hur en annan elev kunde vara så, så korkad. För inte så länge sedan, strax efter jul måste det ha varit, var jag på väg hem från jobbet när två ungdomar cyklade förbi och när de var bredvid mig skrek den ena ‘ Åk hem till ditt jävla hemland, jävla blatte’. Det tog en bråkdels sekund innan jag förstod att det var riktat till mig. Det var ingen annan där i just det ögonblicket. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men jag valde att ignorera deras kommentar. Det är mer nu, i efterhand när folk har frågat om min bakgrund och jag berättar om mina mor- och farföräldrar som några är födda i Sverige, en är judisk flykting och en är född i Chile. När jag nämner ordet jude så ändras ofta ansiktsuttrycket på folk. Inte alla, långt ifrån alla, men en del… Vad det beror på vet jag inte. Ingen aning faktiskt.

Vissa har börjat konversationen med att prata om flyktingläget här och har länge och väl beklagat sig över deras sätt att vara och deras anpassning i det svenska samhället. När de sen kommer på att ett av mina efternamn inte är svenska, blir det tyst en sekund och sedan kommer den tvekande frågan ‘ … Förlåt, men vart kommer du ifrån?’. Då berättar jag kortfattat vart jag kommer ifrån och det blir lite obekvämt för personen ifråga som precis mer eller mindre sagt att hen ska rösta på SD. 

Saken är den att jag tycker inte jag ser direkt ‘osvensk’ ut, men kanske är det min lite större näsa, lockiga bruna hår och höga kindben som gör att jag tydligen inte ser svensk ut. Hur nu en svensk ska se ut, det undrar jag. Jag har inget emot att folk frågar vart jag kommer ifrån, frågar mig varför jag pratar så bra svenska osv… Det är okej. Jag är trygg och stolt över mitt släkthistoria och tycker det är roligt med frågor, men det är skillnad att fråga vart ifrån jag kommer och vart ifrån jag kommer. Jag anser att folk ska få tycka och tänka precis som de vill, men det behövs inte skyltas med överallt. Är du nazist, okej, var  det då! Men acceptera människor för det, inse att flyktingarna som kommer hit inte har så mycket val. Tänk ett steg längre och inse att det finns lika mycket kvinnohatande svenskar som det finns kvinnohatande utlänningar, det finns lika många svenska våldtäcksmän som det finns utländska våldtäcksmän. Och innan ni skriker ‘åk hem till ditt jävla hemland, jävla blatte’, tänk ännu ett steg längre att du inte har en aning om vart personen ifråga kommer ifrån… Hon kanske är född och uppvuxen i Sverige med en svenska mamma eller pappa.

Jag är så sjukt trött på denna vardagsrasism. Jag blir arg när det blir respekterat. Jag blir om än ännu argare när jag ser det ute på förskolorna, när en fröken är så nedlåtande mot ett barn med annan härkomst och samtidigt sitter och berömmer det svenska barnet, inte bara en gång utan flera gånger och till olika barn… Samma visa hela tiden.

Jag önskar att alla kunde hålla sams, ni behöver inte älska varandra, men hålla sams och leva bredvid varandra som människor. Kristna som muslimer, svenskar som somalier och bara vara. Spelar det verkligen någon roll vart ifrån vi kommer eller vad vi tror på?

Jomen alltså atte’

Note to myself – Att äta en väldigt stark maträtt med ett sår i läppen är inte att rekommendera . Ja, egentligen har jag inget vettigt att skriva idag heller… Jag lyssnar fortfarande på Regina Spektor och jag mår likadant som igår. Men eftersom jag har enormt skrivsug tänkte jag att jag skulle försöka mig på att göra ett inlägg som går att förstå and that makes sense.

Jobbade idag, gick lika bra som vanligt och det enda som hände var att jag fick ett huvud över munnen och min framtand tyckte det var dags att pierca underläppen. Det var en ny upplevelse. Overall, så var det en bra dag. Nu sitter jag vid köksbordet och har precis ätit middag och lyssnar på, as I said earlier, på Regina Spektor. Jag lyssnar alltid på henne när jag saknar och tänker tillbaka på tiden jag var ung… Det var tider det, haha. Nej men seriöst, hon har ‘varit med’ ett ex-antal gånger när saker och ting har gått åt skogen och livet gjort en totalvändning. Jag tror att många av er har någon låt som ni lyssnar på och tänker att ‘åh, det där är så situationen jag är i nu eller har varit i’. Så är det när jag lyssnar på ‘ Samson ‘ … Det tog mig 2 år innan jag kunde lyssna på låten igen efter att livet tog en rejäl vändning, åh och ‘ Laughing With’.

Tror jag har en sån där kväll ikväll där jag saknar lite extra mycket, efter livet som var och efter ett liv som kommer komma snart. Missförstå mig rätt, mitt liv är rätt så awesome just nu, men det är en stor bit som fattas och jag vet att den bara kan komma i framtiden och förhoppningsvis inom ett par år. Men det får tiden visa, vilket gör mig så frustrerad. När jag inte kan påverka något, mer än att jobba skiten ur mig, försöka få ett fast schema asap och bara fokusera på ‘målet’ vilket är att få hålla henne i mina armar och aldrig släppa taget. Men, det är sen, i framtiden och jag måste fokusera på nuet, leva och njuta av att jag har ett skitbra liv nu. Ett nytt kapitel har precis börjat, nya kontakter, nya erfarenheter, projektet som bara växer för var dag som går och ett jävligt händelserikt liv, haha. Jag är nöjd! Jag bara saknar lite extra ikväll och är lite sur för att jag inte har några frysta blåbär hemma. Och nu nös jag också.

Nej, om jag skulle ta mig i kragen och klä på både mig och Ruben och kila ut på en promenad. Sounds like a plan.

Peace out.

Ps. Den andra delen av krocken fick bara en bula och mår bra, haha. Ds

 

 

‘Insert meaningful title here ‘

Ett tag sedan jag uppdaterade bloggen nu, det är för att idag har varit den första lediga dagen på åtta dagar. Jag har jobbat + haft intro på två nya ställen. Men jag skulle inte kunna klaga för en sekund, jag älskar’t!

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva om, har jag något att skriva om? I dunno! Kusin Ida tyckte att jag skulle uppdatera, men nu när jag sitter här vet jag inte vad jag ska skriva om, haha. Eller jo! Jag kan berätta om min klantskalle till hund. Min hund älskar att hoppa upp på saker, stolar, fönsterbrädor, bokhyllor och idag var det köksbordet. Han hoppar lätt upp på köksbord annars, för han vet att han inte får… Idag stod han länga och väl och tog sats och kom närmare och närmare köksbordet och jag satt och arbetade med projektet och såg honom i ögonvrån. Hur som helst, han är halvvägs under bordet när han ska försöka hoppa upp, detta medför att han hoppar rakt upp med huvudet först ( duh ) in i bordskanten. Det blir alldeles tyst och jag ser hur har chockad står med ganska tom blick och stirrar, säkert 3-4 sekunder. Han bet sig i tungan också, men inte så hårt så det är ingen fara. Han var iaf spak ett bra tag efteråt och han ville sitta hos mig i nästan 20 minuter ( ovanligt! ). Han har nu en bula mitt på huvudet och ett litet litet jack i tungan, men han mår bra. Nu kanske han slutar hoppa upp på köksbordet, haha. Jag måste erkänna att jag skrattade åt Ruben länge och väl, han är så klantig. Det händer något varje dag med den där hunden.

Imorgon är det jobb, igen. Och ännu en ny vecka börjar, alltså geez, allting går så snabbt. Snart är mars slut och då kommer det blir hektiskt, det är vårmarknad en helg helg för projektet och massor med det, sen den 3 maj är det Musik för Ugandas Barn #2, helt sjukt vad tiden går.

Innan jag avslutar, Regina Spektor är så damn underbar att jag nästan går av. Jag sitter och lyssnar på henne nu och så många minnen, bra och dåliga, kommer fram och det  är, ja… Det finns inga ord. Med det så säger jag godnatt!

Peace Out

 

Första dagen på nya jobbet.

Tror inte jag somnat så snabbt någonsin, som jag gjorde igår kväll. Första dagen på nya jobbet gick tiptop och jag trivs jättebra. Ska jobba hela nästa vecka också och det känns jättebra. Dagen gick både jättesnabbt och jättelångsamt. Men det var en bra dag!
Jag var så sjukt äckligt nervös på morgonen att jag trodde jag skulle dö. Men den känslan gick över ganska snabbt. Sen rullade dagen på och timmarna gick.
Idag skiner solen och det ser ut och bli en riktigt härlig dag. Ska vakna till och ta Ruben på en promenad alldeles strax. Funderar på att ut och fota med honom senare i eftermiddag. Får se om det blir så.
Låt dagen börja!

Peace out!

Mycket nu

Jag borde faktiskt sova. För en timme sedan. Men det är svårt att sova när jag är uppspelt för imorgon, orolig för henne och väldigt pigg.

Jag har funderat på att ta en promenad, men njae, Ruben är hos mamma så då känns det inte så ‘säkert’ att gå ut och gå faktiskt. Och jag borde bara lägga ifrån mig allt och försöka sova igen, men har en känsla av att det är lönlöst.

Morgondagen ser jag framemot, första dagen på nya jobbet. Är jättenervös, men så glad att jag fått den här chansen. Det kommer bli en lång dag, men det kommer gå bra.

Jag längtar tills på lördag! Då ska jag in till Falun igen och träffa lite människor på en förening som heter JOKO. Det ska bli jätteroligt. Det ska bli roligt att träffa människor med samma syn på människor som jag, som har samma intresse och delvis delar erfarenheter med mig. Det kommer bli super! Trots det att jag har underbara vänner så är det inte många av dem som bor i närheten av vart jag bor nu, därför är det extra roligt att träffa nya personer för att bygga upp nya vänskapsrelationer.

Om 198 dagar är det dags att åka till Uganda igen. Det känns jättelångt borta, vilket det säkert är också, men det kommer nog gå fort. Först är det vårmarkanaden sedan ‘ Musik för Ugandas Barn #2 ‘ Sen är det en sommar full med jobb och andra roligheter , sen är det nästan dags att åka, haha.

Nej, sova var det (<—- titta på film)
Peace out!

20140306-225048.jpg

Naken

Det är sorgligt hur naken jag känt mig senaste 48 timmarna. Ingen telefon öht. Det är nu åtgärdat och jag är åter påklädd.

Dagen då? Jodå… Började bra i alla fall. Nu på eftermiddag/kvällen har det fällts en hel del tårar. Varför, det behöver jag inte gå in på här. Men det är en situation som jag inte kan göra något åt. Det enda jag kan göra är att hoppas och be till någon att livet vinner denna gång.