Frustration

Pratar hon svenska? – Den första kommentaren jag fick höra när jag började sexan i en ny skola. Där stod jag, 11 år gammal bredvid en blivande klasskamrat. – ‘Ja, det gör hon, hon är svensk’ – ‘Kan hon väl inte vara, se på henne’. Jag stod bredvid, tyst av förundran hur en annan elev kunde vara så, så korkad. För inte så länge sedan, strax efter jul måste det ha varit, var jag på väg hem från jobbet när två ungdomar cyklade förbi och när de var bredvid mig skrek den ena ‘ Åk hem till ditt jävla hemland, jävla blatte’. Det tog en bråkdels sekund innan jag förstod att det var riktat till mig. Det var ingen annan där i just det ögonblicket. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men jag valde att ignorera deras kommentar. Det är mer nu, i efterhand när folk har frågat om min bakgrund och jag berättar om mina mor- och farföräldrar som några är födda i Sverige, en är judisk flykting och en är född i Chile. När jag nämner ordet jude så ändras ofta ansiktsuttrycket på folk. Inte alla, långt ifrån alla, men en del… Vad det beror på vet jag inte. Ingen aning faktiskt.

Vissa har börjat konversationen med att prata om flyktingläget här och har länge och väl beklagat sig över deras sätt att vara och deras anpassning i det svenska samhället. När de sen kommer på att ett av mina efternamn inte är svenska, blir det tyst en sekund och sedan kommer den tvekande frågan ‘ … Förlåt, men vart kommer du ifrån?’. Då berättar jag kortfattat vart jag kommer ifrån och det blir lite obekvämt för personen ifråga som precis mer eller mindre sagt att hen ska rösta på SD. 

Saken är den att jag tycker inte jag ser direkt ‘osvensk’ ut, men kanske är det min lite större näsa, lockiga bruna hår och höga kindben som gör att jag tydligen inte ser svensk ut. Hur nu en svensk ska se ut, det undrar jag. Jag har inget emot att folk frågar vart jag kommer ifrån, frågar mig varför jag pratar så bra svenska osv… Det är okej. Jag är trygg och stolt över mitt släkthistoria och tycker det är roligt med frågor, men det är skillnad att fråga vart ifrån jag kommer och vart ifrån jag kommer. Jag anser att folk ska få tycka och tänka precis som de vill, men det behövs inte skyltas med överallt. Är du nazist, okej, var  det då! Men acceptera människor för det, inse att flyktingarna som kommer hit inte har så mycket val. Tänk ett steg längre och inse att det finns lika mycket kvinnohatande svenskar som det finns kvinnohatande utlänningar, det finns lika många svenska våldtäcksmän som det finns utländska våldtäcksmän. Och innan ni skriker ‘åk hem till ditt jävla hemland, jävla blatte’, tänk ännu ett steg längre att du inte har en aning om vart personen ifråga kommer ifrån… Hon kanske är född och uppvuxen i Sverige med en svenska mamma eller pappa.

Jag är så sjukt trött på denna vardagsrasism. Jag blir arg när det blir respekterat. Jag blir om än ännu argare när jag ser det ute på förskolorna, när en fröken är så nedlåtande mot ett barn med annan härkomst och samtidigt sitter och berömmer det svenska barnet, inte bara en gång utan flera gånger och till olika barn… Samma visa hela tiden.

Jag önskar att alla kunde hålla sams, ni behöver inte älska varandra, men hålla sams och leva bredvid varandra som människor. Kristna som muslimer, svenskar som somalier och bara vara. Spelar det verkligen någon roll vart ifrån vi kommer eller vad vi tror på?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s